Sista sek

Innan sommaren börja hade jag aldrig sätt en avliden person.
Jag hade aldrig sätt ångesten, aldrig hört dom sista andetagen , hade aldrig rört en varm avliden och även inte en stel sådan.

Detta har nu under några veckor blivigt vardagsrutiner för mig.
Varför blir man inte mer berörd? hur kan jag vara så lungn? Det är faktist allvarliga och hemska saker som händer men ändå så naturliga.
När jag själv står där och gör vid dom får jag en närvaro känsla , men hur kan jag få det? finns dom i rummet?

Jag och en kollega satt och pratade lite om detta i dag, och hon hade kännt samma sak ett antal gånger.
det händer mest om man kommit patienten lite närmre.

Men jag tycker faktist att det är konstigt att man kan vara så cool lugn när det händer sådana här saker.
usch får rysningar när jag tänker på detta.

2 j*vla dagar kvar..på jobb.. sedan ska man kära rygg få vila från arbetet i helgen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
copyright, maliin87.blogg.se